Alla korallarter hör hemma i klassen Anthozoa, vilken innehåller två underklasser.

Alcyonaria (kallas även Octocorallia eftersom alla arter uppvisar 8-symmetri)

Zoantharia (kallas även Hexacorallia eftersom alla arter uppvisar 6-symmetri)

Det är i underklassen Zoantharia vi hittar stenkoraller. De tillhör ordningen Scleractinia (tidigare Madreporaria). Stenkoraller kallas för stenkoraller eftersom de har ett hårt skelett bestående av kalciumkarbonat. Att stenkoraller behöver kalciumkarbonat för att skapa sina skelett är mycket viktigt att tänka på om man vill hålla dem i akvarium. Stenkoraller räknas som betydligt svårare att hålla än mjuka koraller, av flera olika anledningar. Det är vanligt att stenkoraller kräver både metalhalogen och lysrör i det blå spektrumet. De brukar också vanligen behöva en lång rad olika ämnen i vattnet, såsom kalcium, bikarbonat och strontium. Om du vill hålla stenkoraller bör du använda ett väletablerat akvarium med stabil miljö och balanserad algväxt.

När vi pratar om stenkoraller tänker vi oftast på de revbyggande stenkorallerna, men det finns många arter av stenkorall som inte bygger rev utan växer ensamma. Koloniskapande koraller, de som bildar rev, lever i klara vatten i tropikerna. De kan inte leva särskilt djup ned, eller i grumligt vatten, eftersom de måste få starkt ljus. Solitära (ensamlevande) koraller kan däremot hittas extremt djupt ned, och man har funnit denna typ av stenkoraller nere på 6000 meters djup. Till skillnad från de revbyggande stenkorallerna är dessa arter inte begränsade till tropikerna, utan återfinns både i tempererade vatten och kring polerna.

Hur mycket ljus en korall behöver avgörs framförallt av huruvida den är en zooxanthellate korall eller inte. Zooxanthellate koraller lever i symbios med en sorts alg som kan utföra fotosyntes. Korallen kan få näringsämnen från algen och tar dessutom upp det syre som skapas som biprodukt vid fotosyntesen. Detta gör att zooxanthellate koraller kan växa mycket fortare än om de skulle vara tvungna att leva enbart på föda som råkar spolas till dem av strömmarna. Samtidigt innebär det dock att korallerna inte kan leva hur djupt som helst, eftersom algerna behöver mycket ljus för sin fotosyntes. Du hittar därför inte dessa stenkoraller under 60 meters djup, och de allra flesta lever betydligt närmare ytan än så. Den här typen av stenkorall vill ha klart, varmt vatten i akvariet. Vattenrörelsen ska vara medelstark eller hög. De föredrar att växa på hårda underlag.

Koraller som inte lever i symbios med alger tillhör vanligtvis gruppen solitära koraller. I havet hittar du dem framförallt under 500 meters djup. De kan leva helt utan ljus eftersom de får sin näring genom att fånga plankton och andra organiska partiklar som flyter omkring i vattnet. De växer betydligt långsammare än zooxanthellate koraller och de bildar normalt sett inte lika omfattande korallskelett, vilket gör att de är mer känsliga för mekanisk skada.

Inom akvariehobbyn kommer du troligen för eller senare stöta på förkortningarna LPS och SPS när det gäller stenkoraller. LPS står för Lång Polypig Stenkorall och SPS för Små Polypig Stenkorall. Är alla exempel på korallarter med långa polyper.

Bland de småpolypiga korallarterna hittar du bland annat Seriatopora Hystrix (Fågelbokorall), Acropora loripes och Montipora nodosa som alla är populära bland saltvattenakvarister. Om du föredrar att hålla en långpolypig korall kan du t ex hålla Tubastrea faulkneri (Solkorall), Plerogyra Sinuosa (Bubbelkorall) eller någon av Fungia arterna.