Majoriteten av världens alla fiskar är äggläggare, men det finns också många arter som har utvecklats till levandefödare. De äggläggande arterna använder sig av någon form av yttre befruktning av äggen, medan levandefödare utför inre befruktning.

Hur mycket föräldrafiskarna tar hand om sin avkomma varierar också mycket mellan de olika fiskarterna. En del är extremt hängivna föräldrar medan andra lämnar sin avkomma omedelbart, eller ännu värre – försöker äta upp dem! Hur föräldrarna tar hand om sina yngel varierar också mellan individer inom samma art, och mellan olika lekperioder. Det är inte ovanligt att en fisk utvecklas till att bli bättre på att ta hand om sin avkomma efter en eller några initiala kullar där få eller inga yngel överlever.

Levandefödare

De arter som tillhör levandefödarna föder fritt simmande yngel. Många av de vanligaste arterna i akvarium är levandefödare, t ex den enormt populära Guppyn. Äggen befruktas av hanen medan de fortfarande är kvar inne i honans kropp, så kallad inre befruktning. På levandefödare har hanens analfena utvecklats till ett fortplantningsorgan. Den här sortens modifierade analfena kallas gonopodium. Efter befruktningen utvecklas äggen till yngel inuti honans kropp. När ynglen är födda, ser de ut som miniatyrer av den vuxna fisken, men ibland utan de markanta färger som deras föräldrar har. Många arter utvecklar starkare färger under tiden de växer sig större och mognar. Inom vissa arter av levandefödare kan honan spara säden från en lek och använda den till av att befrukta en senare kull. Det är därför dessa honor ibland kan yngla i ett akvarium där de hålls helt utan hanar.

Äggspridare

Äggspridande arter lever ofta i vatten med mycket strömmar i det vilda. Äggen släpps ut av honan och befruktas av hannen, sedan dras äggen fort iväg med strömmen. Det är därför äggspridare vanligtvis äter upp sin egen avkomma om de ynglar i ett akvarium, de är helt enkelt inte vana vid att ha sina ägg i närheten av sig själva och kan inte förstå att det är deras egna ägg. Om du planerar att odla äggspridare, t ex Zebra fisk, måste du skydda äggen från föräldrarna. Du kan täcka akvariets botten med stenar och ha en låg vattennivå. Äggen sjunker och eftersom vattnet är grunt kommer de fort till botten, där de göms bland stenarna. Större stenar ger också bra gömställen för ynglen när de kommer. En del odlare placerar ett nät i akvariet för att hindra de vuxna fiskarna från att nå botten. Maskorna måste vara stora nog för äggen att falla igenom. Det är också vanligt att sätta upp särskilda lekakvarium och plocka bort föräldrarna så snart äggen befruktats.

Substratruvare

Det finns två olika sorters substratruvare: öppet lekande och ägg gömmande arter. Öppet lekande arter gömmer inte sina ägg, utan lägger dem på platta stenar, på akvariebotten eller på plantors blad. En del öppet lekande arter gräver en krater i substratet och placerar sina ägg inuti.
Ägg gömmande substratruvare vill gömma sina ägg och väljer en grotta, en skreva eller något liknande som lekplats. I ett akvarium uppskattar de vanligtvis en upp och nervänd terrakottakruka.
Både öppet lekande och ägg gömmande arter brukar göra rent lekplatsen innan de lägger sina ägg, och de skyddar vanligtvis äggen och tar hand om dem genom att rengöra dem. Innan äggen kläcks flyttar många substratruvare omkring äggen till andra städade ytor. Substratruvare är också kända för att vakta sina yngel och man ser ofta ynglet simma omkring med en eller båda föräldrarna.

Bobyggande fisk

Den bobyggande gruppen är egentligen en underkategori till substratruvare. Bobyggare skapar bon av skum och lägger sina ägg inuti. Hanen skapar boet genom att han blåsa salivbubblor och skummboet innehåller ofta växtfragment. När honan har släppt sina ägg brukar de försiktigt samlas ihop av hanen och placeras inuti skumboet. Hos vissa arter är det istället honan som samlar ihop äggen, och hos en del flyter äggen upp in i boet utan hjälp av någon av föräldrarna.

Munruvare

Munruvare är också en sorts substratruvare, men avkomman vaktas inuti munnen på föräldrarna. Äggen läggs ofta i en grund krater där de befruktas av hanen innan de plockas upp utav hanen eller honan. Inom vissa arter befruktas äggen av hanen efter det att honan har plockat upp dem. Några munruvande arter bär endast äggen i munnen och spottar ut ynglen, medan andra tar hand om äggen på lekplatsen och plockar upp ynglen i munnen när de kläcks. Det finns även arter som bär på både ägg och yngel. Efter att ynglet släppts ut händer det att ynglet flyr in i föräldrarnas mun om de blir skrämda eller sover i munnen under natten. Hos vissa arter är det honan som ruvar, hos andra hanen.

Äggbegravare

De äggbegravande arterna har utvecklats i områden där det råder torrperioder. Under regnsäsongen läggs äggen djupt ner i leran och äggen ligger sedan begravda där under torkan. När den nya regnsäsongen börjar utlöser vattnet kläckning av äggen. Äggbegravare vaktar inte sin avkomma, eftersom föräldrarna ofta är döda långt innan regnperioden börjar. Om du vill odla äggbegravande arter i ditt akvarium måste du simulera en torrperiod och en efterföljande regnsäsong. Den vuxna fisken kan ges en behållare fylld med torvmossa som den kan lägga sina ägg i istället för i leran. Behållaren kan sedan tas bort från vattnet och läggas i ett skåp under ”torrperioden”. När du väl häller på vatten på torvmossan igen kläckas äggen och du kan börja mata ynglen.