Bakteriell fenröta

Bakteriell fenröta kännetecknas av att en blek beläggning bildas på fiskens fenor. Beläggningen sprider sig sedan in mot kroppen i takt med att fenorna ruttnar bort. Bakteriell fenröta är oerhört smittsam. Den återfinns ofta i akvarier där vattenkvalitén är låg, så bästa sättet att motverka fenröta är att se till att vattenkvalitén i ditt aviarium är bra. Nya fiskar ska alltid sättas i karantän innan du släpper in dem i ditt vanliga akvarium, särskilt om de kommer från ett akvarium där du misstänker att vattenkvalitén kanske inte var så bra. Bakteriell fenröta kan behandlas med medicin innehållandes den aktiva ingrediensen nifurpirinol. Det finns idag flera olika märken att välja mellan i välsorterade akvariebutiker. Nifurpirinol kan kombineras med ökad salthalt (såvida inte dina fiskar är extremt saltkänsliga). Att höja vattenkvalitén är naturligtvis också ett måste.

Bukvattensot

Bukvattensot orsakas av en flagellat och drabbar framförallt munruvande ciklider från Lake Malawi och Lake Tanganyika. Man misstänker därför att denna flagellat förekommer naturligt i dessa fiskars tarmar. Så länge fiskarnas immunsystem är starkt kan flagellaten inte orsaka någon skada, men om fisken försvagas kan flagellaterna börja växa till sig och bukvattensot uppstår. Det bästa sättet att undvika bukvattensot är därför att se till att dina fiskar inte utsätts för stress, eftersom det försvagar immunförsvaret.

Bukvattensot förlöper normallt i fyra olika steg.

Fisken slutar äta. (Ibland tar den in mat i munnen för att sedan spotta ut den.)

Fisken verkar ”hosta”.

Avföringen blir tunn och ser nästan ut som sytråd.

Fisken svullnar upp.

Det är viktigt att vara observant på tidiga symptom eftersom denna sjukdom, som så många andra, är mycket enklare att behandla om den inte ges möjlighet att fortskrida för länge. Många fiskar når aldrig det fjärde stadiet eftersom de dör innan. Om en fisk nått det fjärde stadiet är det oftast ingen idé att fortsätta behandla den eftersom hela tarmsystemet är förstört.

Om du misstänker bukvattensot kan du tillsätta 5 milliliter 40-procentig metronidazol per 100 liter vatten. Det finns flera olika mediciner som innehåller metronidazol och doseringen kan därför behöva anpassas. Om inte din akvarieaffär säljer metronidazol (vissa preparat har dragits in på senare år) kan du kontakta en veterinär eller försöka få tag på en människomedicin innehållande samma aktiva substans. Vissa djuraffärer säljer även en annan sorts medicin som ska fungera mot många olika flagellater, inklusive den som orsakar bukvattensot, och som definitivt kan vara värd att testa. Oavsett om du använder metronidazol eller allmän anti-flagellat medicin kan behandlingen behöva upprepas efter 3 dagar. Innan du häller den nya dosen i vattnet är det viktigt att göra ett stort vattenbyte. Behandlingen mot bukvattensot kan kombineras med akvariefiskmedicin innehållandes nifurpirinol. Det finns flera olika märken att välja mellan i välsorterade akvarieaffärer. Nifurpirinol är inte aktivt mot själva flagellaten, men kan hjälpa mot olika följdsjukdomar som lätt drabbar den försvagade fisken.

Dactylogyrus

Dactylogyrus (ej att förväxla med Gyrodactylus) är en sorts sugmaskar. De kallas ofta för gälmask, eftersom de angriper fiskens gälar. Flera olika arter från släktet Dactylogyrus kan orsaka problem i akvariet, inklusive Dactylogyrus anchoratus, Dactylogyrus extensus och Dactylogyrus lamellatus.

Dactylogyrus kan orsaka en rad olika symptom hos den angripna fisken. Gälarna kan skadas, det kan uppstå missbildningar och ibland ser man även rodnad och blödningar. Gälarna svullnar ofta och blir täckta av slem. Ett kraftigt Dactylogyrus angrepp göra så att fisken magrar. Sjukdomen kan leda till döden eftersom fisken inte kan andas när gälvävnad och omgivande blodkärl blivit alltför skadade.

Dactylogyrus bekämpas mest effektivt med en kombination av tre olika bad.

Tillsätt 1 milliliter 25-procentig ammoniumhydroxid per liter vatten. Bada fisken i 1 minut. Ett längre bad än så kommer skada eller döda fisken.

Tillred en 2,5-procentig saltlösning och bada fisken i 15 minuter.

Bada fisken i flera dagar i en lösning innehållandes euflavin, rivanol och kininhydroklorid. Använd 1 gram euflavin per 100 liter vatten, 1 gram rivanol per 400 liter vatten och 1 gram kininhydroklorid per 500 liter vatten.

Diplozoon

Den här sjukdomen kan orsakas av Diplozoon barbi, Diplozoon paradoxum eller Diplozoon tetragonopterini. Dessa organismer är maskar i släktet Diplozoon. Diplozoon barbi är vanligast hos barber (cyprinider), medan Diplozoon tetragonopterini oftast angriper tetror (characider).

Det krävs ett tämligen kraftigt Diplozoonagrepp för att fisken ska börja visa symptom. Maskarna kan förstöra gälvävnaden, göra så den svullnar upp och orsaka missbildningar. Detta leder till att fisken får svårt att andas och börjar kippa efter luft. Blödningar kan också förekomma. De fullvuxna maskarna blir 1-5 millimeter långa och kan därför ses med blotta ögat om man tittar mellan filamenten. Färgen är gråbrun.

För att framgångsrikt behandla kraftiga Diplozoonagrepp krävs ofta en kombination av åtgärder. Tillverka ett saltbad genom att tillsätta 15 gram koksalt per liter vatten och låt de sjuka fiskarna ta korta saltbad. Kombinera detta med långa bad innehållandes den aktiva ingrediensen atebrin, rivanol eller euflavin. Använd inte mer än 1 g aktiv substans per 100 liter vatten för de långa baden.

Gälmask (Haptoparasiter)

Det mest karaktäristiska symtomet på gälmask är små, halvgenomskinliga maskliknande djur som syns på fiskens gälar. ”Maskarna” är så kallade haptoparasiter. Eftersom gälarna skadas får fisken svårt att ta upp syre, och det är också vanligt att drabbade fiskar magrar. Du kan köpa medicin mot gälmask i akvarieaffären, men behandlingens effektivitet kan tyvärr variera stort.

Hudgrumling (Costia, Trichodina, Chilodonella)

Hudgrumling kan orsakas av flera olika organismer, inklusive Costia, Trichodina och Chilodonella. Ett av de vanligaste symptomen är en tunn mjölkaktig grå hinna som bildas över fiskens kropp. Det är också vanligt att fiskarna stryker mot sträva ytor i akvariet och håller sina fenor hopfällda. Allvarligare infektioner kan leda till att blodsprängda och rodnande partier utvecklas över fiskens kropp. Flera olika mediciner mot vita pricksjukan har visat sig vara effektiva även mot organismer som orsakar hudgrumling. Det är vanligt att kombinera den medicinska behandlingen med några milliliter salt per 100 L vatten, men exakt hur mycket salt du bör använda beror givetvis på ditt specifika akvarium. Generellt sett bör man hålla vattentemperaturen över 26°C då man behandlar hudgrumling.

Hål i huvudet (Hexamitiasis)

Man vet ännu inte exakt vad som orsakar hål i huvudet-sjukan och varför vissa fiskarter är mer utsatta än andra, men man misstänker starkt att en flagellat tillhörande släktet Hexamita ligger bakom problemet. Hål i huvudet sjukan brukar därför även kallas Hexamitiasis eller bara Hexamita. Diskusfiskar är särskilt benägna att utveckla hål i huvudet-sjukan, men även andra ciklider drabbas ofta. Det mest karaktäristiska symptomet består av att sensorporernas öppningar blir större än normalt och börjar producera en vit, varliknande substans. Trots namnet kan hål i huvudet-sjukan inte bara attackera fiskens huvud utan kan uppstå över hela kroppen. En angripen fisk magrar ofta och avföringen kan bli vit och trådaktig.

Hål i huvudet sjukan behandlas oftast med samma kombination av åtgärder som bukvattensot, eftersom man misstänker att flagellater ligger bakom båda problemen. Detta innebär att du kan använda 5 milliliter 40-procentig metronidazol per 100 liter vatten eller köpa en allmän anti-flagellat medicin i akvarieaffären. Behandlingen kan kombineras med nifurpirinol-baserad medicin. God vattenkvalité är alltid mycket viktigt oavsett hur du väljer att behandla sjukdomen. Om du måste upprepa medicineringen måste ett stort vattenbyte utföras innan du ger akvariet nästa dos.

Karplöss (Argulus)

Karplöss är ovala parasiter med gadd och sugorgan. De sätter sig fast på fiskar och särskilt guldfiskar drabbas lätt av karplöss. Själva djuret är kring 6 mm långt och det är därför möjligt att plocka loss det med pincett. Om det är guldfiskar eller karpar som drabbats brukar det fungera bra att placera dem i ett kaliumpermanganatbad. Använd inte mer än 1 gram kaliumpermanganat per 100 liter vatten och låt inte fiskarna stanna i badet mer än 1 ½ timme. Scalare äter karplöss, men enbart under vissa stadier av parasitens livscykel.

Sammetssjuka (Oodinium)

Oodinium kallas även sammetssjuka. Det engelska namnet är velvet. Sjukdomen orsakas av en encellig flagellat och som namnet antyder får de drabbade fiskarna en sammetsliknande beläggning över kroppen. Beläggningen är grå eller gulaktig och om man tittar närmare ser man att den består av en myriad av små prickar. Ibland kan de nästan se ut som om fiskarna blivit dammiga. Akvarieaffärer brukar sälja medicin speciellt framtagen för att motverka sammetssjuka. Om dina fiskar tål det kan du kombinera den medicinska behandlingen med att hålla temperaturen över 26°C och tillsätta ca 5 ml salt per 100 L vatten. Att mörklägga akvariet helt under flera dagars tid har också visat sig vara effektivt mot sammetssjuka.

Trådmaskar (Nematoder)

Trådmaskar är runda maskar tillhörande klassen Nematoda. Milda angrepp brukar normalt sett inte ge några symptom som akvaristen kan upptäcka, utan det först vid allvarligare attacker som fisken förlorar aptiten, magrar och uppträder allmänt orkeslöst. Lever och tarmar kan bli inflammerade och ibland kan man se små maskar hänga ut ur fiskens analöppning. Den fullvuxna masken är 1-2 mm lång och mycket tunn.

Fiskar kan fungera både som mellanvärd och slutvärd för trådmask. Om fisken är mellanvärd lever trådmaskarna i hud, muskler och de inre organen. Fiskens bindväv kapslar in maskarna och 0,5-1 mm stora knölar bildas. Om fisken är slutvärd lever trådmaskarna istället i tarmarna.

Det är mycket svårt att behandla mot trådmask. Det finns preparat som är verksamma mot djuren, men tyvärr är dessa preparat också mycket skadliga för fiskarna. Det bästa är därför att fånga upp drabbade fiskar och inrikta sig på att förhindra smittspridning genom att avliva eller isolera dem. Om du isolerar fisken kan du prova att blanda parachlorometaxylenol i dess mat eller ge den parachlorometaxylenol-bad.

Tuberkulos (Mycobacterium spp.)

Denna sjukdom kallas ofta fisktuberkulos eller fisk TBC, eftersom den inte orsakas av samma bakterie som den sorts TBC som angriper människor. Mänsklig TBC beror i de allra flesta fall på Mycobacterium tuberculosis, medan fisk TBC kan orsakas av flera olika bakterier. Oftast är det Mycobacterium piscium eller Mycobacterium marinum som ligger bakom TBC i akvarium. Det ska dock noteras att man måste vara försiktig när man hanterar fiskar som man misstänker kan ha fisk TBC, eftersom bakterierna kan tränga in i dina händer och armar om du har öppna sår och orsaka en jobbig hudinfektion. Använd skyddande handskar och undvik i möjligaste mån att sträcka ned armarna i akvariet om du har öppna sår, även om de är små.

Symptomen på TBC hos fisk kan vara svåra att känna igenom eftersom de påminner om så många andra sjukdomar. En TBC infekterad fisk kan tappa matlusten eller sluta äta helt, verka utmattat, gömma sig mycket och gradvis bli magrare och magrare. Fenorna hålls ofta intill kroppen och magen kan krympa avsevärt. Ibland kan man även se hudinfektioner och i långt gångna fall kan ryggraden deformeras.

Det är svårt att framgångsrikt behandla fiskar mot TBC, dels för att det är svårt att diagnostisera sjukdomen och dels för att TBC attackerar fisken inifrån cellerna och orsakar problem i hela kroppen. Ett starkt antibiotikum som streptomycin eller kanamycinsulfat kan fungera, men i många fall är det barmhärtigare att avliva fisken.

Vita pricksjukan (Ich)

Vita pricksjukan orsakas av en parasit vid namn Ichthyophthirius multifilis, och sjukdomen är därför också känd som Ich. Vita pricksjukan är en av de vanligaste sjukdomarna i sötvattensavkarium. Det säkraste symptomet är vita prickar som uppstår över fiskens kropp. En infekterad fisk kan också få svårt att andas och det är även vanligt att fisken skrubbar sig mot sträva ytor i akvariet för att försöka få bort parasiten.

Olika akvarister föredrar olika metoder för att motverka och behandla vita pricksjukan. Du kan t ex köpa särskild medicin mot vita pricksjukan i akvarieaffären eller behandla med salt eller malachite grön. Att höja temperaturen i akvariet medan man behandlar mot vita pricksjukan är vanligt, eftersom det snabbar på parasitens livscykel. Detta är fördelaktigt eftersom parasiten då snabbare utvecklas till det stadium av sin livscykel där den är som mest känslig för behandling. Det bästa sättet att behandla vita pricksjukan på är fortfarande oklart, och det förekommer en hel del diskussioner inom akvarievärlden kring fördelar och nackdelar förknippade med olika behandlingssätt.

Det finns också en marin variant av vita pricksjukan, men den orsakas av en helt annan parasit, Cryptocaryon.